☆ onko sulla pokkaa?
Måste få skriva av mej lite. Så ni som inte orkar läsa, inte bryr er om vad som snurrar runt i
min hjärna, eller allmänt har bättre för er kan skita helt i detta inlägg :)
Jag går ju iår ut nian. Närmare bestämt om ca. 3 månader, skulle jag tro.
På måndagen, nu efter sportlovet - skall en blankett vi fyllt i vara inlämnad till studiehandledaren så vi
får skicka vår insökan till skolor via näten.. På måndagen börjar vi välja vilka skolor vi skall söka till efter
nian. Vart ska jag söka? Det är väl där som det hela börjar..
Hela sjuan och åttan hade jag ingen aning. Jag insåg liksom inte att tiden gick framåt.
Plötsligt stod jag där, mitt i aulan - och hade börjat mitt sista åt på högstadiet. Paniken steg.
I tysthet tänkte jag varje dag vad fan jag skulle göra med mitt liv. Vill jag studera något specifikt yrke?
Sen märkte jag, att jag hade mer problem än det.
Vad fan vill jag ens arbeta med som vuxen? Ens en liten hint av intresse till någo yrke skulle ha varit
helt trevligt men nej, ingenting. Min hjärna var helt tom på idéer.
Många av människorna kring mej talade om att studera sej till flygvärdinnor och saker.
Så jag tror jag intalade mej att det var det jag också ville. Men jag har nu insett att jag verkligen inte vill det.
Åland, det var dit jag skulle. Jag skulle utbilda mej till en servetris. Precis som min syster.
Ja, det var det jag skulle!
Det är det inte längre ..
Servetris skulle vara roligt. Men jag är inte redo att förstöra min rygg. Servetris är rent ut skitjobb och
lönen är inte så bra den heller. Mycket slit för liten slant, som Hajje sa!
Min syster, hon var - vadå? Kanske 19-20 när hennes alla jävla ryggproblem började.
Min rygg mår skit som den gör så jag skulle aldrig klara av det, fysiskt.
Jag är också en stor beebis. Skulle inte klara mej ensam i Åland. Kom igen, jag är femton år och jag
skulle rent av antagligen komma sent varje dag till skolan om inte min pappa skulle vara hemma på
mornarna och se till att jag lyfter min röv från sängen.
Jag bor kanske 1,5 - 2 kilometer från skolan, jag har alltid fått skjuts till skolan, aldrig behövat gå.
Jag får mat på bordet när jag ber om det och mina kläder kan jag tvätta när jag tycker.
Jag har två föräldrar som bryr sej om mej och har hjälpt mej ur en massa olika knipor.
Jag erkänner det inte ofta men jag har det rätt så bra ställt.
Varför skulle jag vilja fly från det?
Jag hinner bli vuxen. Jag behöver inte flytta hemifrån nu redan.
Jag tänker stanna i Karis (kommer mycket möjligt ångra detta senare..).
Men vad ska jag göra efter nian?
Stavas Karis Billnäs Gymnasium. Jag har ingen aning om jag kommer klara av gymnasiet.
Men man måste väl chansa. Med mitt medeltal är jag redan inne i skolan.
Studiehandledaren har talat med mina läraren och de har sagt att jag skulle klara mej bra.
Så, man kan väl lika bra chansa och från en bra grund för en vidareutbildning.
Jag har absolut ingen aning om vad jag ska göra efter gymnasiet - men det gör inte heller något.
Man får ju liksom 3 års mer betänke tid genom gymnasiet.
Flygvärdinna klingar ennu i mina öron. Skulle vara roligt. Men jag är inte säker.
Men gymnasieutbildning kan ju aldrig skada endå så.
Jag tänker göra såhär, tror jag. Jag kommer kanske ångra mitt val. Jag kommer kanske ångra att
jag inte provar ett gymnasie utanför delarna jag är uppväxt i, att jag inte ger mej ut i världen.
Men det är väl mitt eget problem.
Jag skulle behöva tala med någon som går i gymnasiet om hur det är där.
Men ja, det får bli till den gången.
--
GRATTIS TILL DEJ SOM LÄSTE HELA SKITEN TILL SLUT. Du är värd ett diplom eller nåt'.
Men om nån från gymnasiet läst detta, så kan du/ni kommentera hit och berätta hur
ni kom fram till att ni skulle till gymnasiet, hur ni trivs, om ni ångrar er och om det är mycket
extra jobb och slit? Ennu till om det varit värt det.. Skulle vara till mycket hjälp! Tack.
min hjärna, eller allmänt har bättre för er kan skita helt i detta inlägg :)
Jag går ju iår ut nian. Närmare bestämt om ca. 3 månader, skulle jag tro.
På måndagen, nu efter sportlovet - skall en blankett vi fyllt i vara inlämnad till studiehandledaren så vi
får skicka vår insökan till skolor via näten.. På måndagen börjar vi välja vilka skolor vi skall söka till efter
nian. Vart ska jag söka? Det är väl där som det hela börjar..
Hela sjuan och åttan hade jag ingen aning. Jag insåg liksom inte att tiden gick framåt.
Plötsligt stod jag där, mitt i aulan - och hade börjat mitt sista åt på högstadiet. Paniken steg.
I tysthet tänkte jag varje dag vad fan jag skulle göra med mitt liv. Vill jag studera något specifikt yrke?
Sen märkte jag, att jag hade mer problem än det.
Vad fan vill jag ens arbeta med som vuxen? Ens en liten hint av intresse till någo yrke skulle ha varit
helt trevligt men nej, ingenting. Min hjärna var helt tom på idéer.
Många av människorna kring mej talade om att studera sej till flygvärdinnor och saker.
Så jag tror jag intalade mej att det var det jag också ville. Men jag har nu insett att jag verkligen inte vill det.
Åland, det var dit jag skulle. Jag skulle utbilda mej till en servetris. Precis som min syster.
Ja, det var det jag skulle!
Det är det inte längre ..
Servetris skulle vara roligt. Men jag är inte redo att förstöra min rygg. Servetris är rent ut skitjobb och
lönen är inte så bra den heller. Mycket slit för liten slant, som Hajje sa!
Min syster, hon var - vadå? Kanske 19-20 när hennes alla jävla ryggproblem började.
Min rygg mår skit som den gör så jag skulle aldrig klara av det, fysiskt.
Jag är också en stor beebis. Skulle inte klara mej ensam i Åland. Kom igen, jag är femton år och jag
skulle rent av antagligen komma sent varje dag till skolan om inte min pappa skulle vara hemma på
mornarna och se till att jag lyfter min röv från sängen.
Jag bor kanske 1,5 - 2 kilometer från skolan, jag har alltid fått skjuts till skolan, aldrig behövat gå.
Jag får mat på bordet när jag ber om det och mina kläder kan jag tvätta när jag tycker.
Jag har två föräldrar som bryr sej om mej och har hjälpt mej ur en massa olika knipor.
Jag erkänner det inte ofta men jag har det rätt så bra ställt.
Varför skulle jag vilja fly från det?
Jag hinner bli vuxen. Jag behöver inte flytta hemifrån nu redan.
Jag tänker stanna i Karis (kommer mycket möjligt ångra detta senare..).
Men vad ska jag göra efter nian?
Stavas Karis Billnäs Gymnasium. Jag har ingen aning om jag kommer klara av gymnasiet.
Men man måste väl chansa. Med mitt medeltal är jag redan inne i skolan.
Studiehandledaren har talat med mina läraren och de har sagt att jag skulle klara mej bra.
Så, man kan väl lika bra chansa och från en bra grund för en vidareutbildning.
Jag har absolut ingen aning om vad jag ska göra efter gymnasiet - men det gör inte heller något.
Man får ju liksom 3 års mer betänke tid genom gymnasiet.
Flygvärdinna klingar ennu i mina öron. Skulle vara roligt. Men jag är inte säker.
Men gymnasieutbildning kan ju aldrig skada endå så.
Jag tänker göra såhär, tror jag. Jag kommer kanske ångra mitt val. Jag kommer kanske ångra att
jag inte provar ett gymnasie utanför delarna jag är uppväxt i, att jag inte ger mej ut i världen.
Men det är väl mitt eget problem.
Jag skulle behöva tala med någon som går i gymnasiet om hur det är där.
Men ja, det får bli till den gången.
--
GRATTIS TILL DEJ SOM LÄSTE HELA SKITEN TILL SLUT. Du är värd ett diplom eller nåt'.
Men om nån från gymnasiet läst detta, så kan du/ni kommentera hit och berätta hur
ni kom fram till att ni skulle till gymnasiet, hur ni trivs, om ni ångrar er och om det är mycket
extra jobb och slit? Ennu till om det varit värt det.. Skulle vara till mycket hjälp! Tack.